Det var när jag, för första gången, klev in i det nedgångna huset från 1925 som jag blev inspirerad till att vi som familj skulle kliva på projektet att restaurera och renovera detta förfallna hus.Dröm blev till verklighet och såhär i efterhand så vet jag att projektet blev väldigt mycket större än vad vi hade kunnat tro. Det tog såklart mycket tid och energi och som med allt annat som dröjer så är det så viktigt med målbilden: min blev att kliva upp en lördagsmorgon i vårt hus utanför stan och laga frukost i ett kök vi lagt otaliga timmar på att planera in i minsta detalj. Ett kök som återspeglar glädje och harmoni, färg och kreativitet, kärlek till mat och att umgås med familj och med vänner. En plats där mitt yrke och privatliv smälts samman.Köket blev det som tog mest tid av min tankeverksamhet, kanske för det kom att bli den roligaste delen i denna stora renovering och långa process. För jag visste att denna plats kommer betyda så mycket för oss som familj. Det blev som en ständig dagdröm som pågick och som gav mig energi, pirr och tog mig framåt när vissa delar inte var lika roliga. Jag visualiserade alla högtider, födelsedagar och när vi bjuder över personer vi älskar.Jag tog tidigt tag i köks-moodboardet och sparade ner tusentals bilder för att reda ut vad det perfekta köket är för oss. Jag tog möten med typ alla som gör kök i Sverige för att få inspiration och samla information. Och jag fick flera ritningar där jag kände att vi inte alls talade samma språk eller hade samma visuella bild av vad detta hus är.Jag tog ett möte med inredningsdesigner Caroline Jarvas som jobbar på Artilleriet. Jag hade sett att dom börjat rita och producera kök och jag hade noterat att deras estetik och materialval gick i linje med min dröm.Vi pratade länge och delade tankar och idéer. Jag bad om att få se en skiss på ett kök där man känner harmoni och glädje. Jag ville få in det lekfulla, jobba in Italien, färg och lyckan att laga mat, det sociala mm. Jag ville ha flera olika materialval som tex att sten, rostfri stål, trä och målade luckor skulle få ta plats men med balans. Jag ville ha en sten som är unik och i färg. Och viktigast av allt, något som för mig är så förknippat med ett kök i ett hus: en lång kökssoffa där man kan rada upp vänner i på en fördrink eller läsa tidningen i efter frukost en helgmorgon. I denna bild ser man stenskivan poppa så fint. Blå som havet med tydliga ådror och i perfekt balans med det betsade björkträt med runda mjuka former. Pastakran var viktigt för mig för matlagningen och för att alla hus jag besökt runt om i medelhavet ofta har det. En fläkt som är diskret som är ritad av Caroline. Vi landade snabbt i att vi är förbi de klumpiga stora som ta för mycket plats. En extra bred spis från Bertazzoni. Jag tror att både jag och Caroline var lite nervösa första gången vi skulle ses för att gå igenom skisserna hon hade gjort efter att ha samlat in all info hon behövde från mig. Hon för att hon ville göra mig, en eventuellt blivande klient nöjd och jag för att jag så gärna ville att alla mina tankar äntligen skulle kokas ner i en skiss. Och jag var så ivrig på att se hur detta skulle tolkas av någon jag märkte förstod vad jag pratade om.Vi möttes och vi blev båda lättade när skissen var allt och lite till. Vi vred och vände på varje yta och vi båda landade i att kökssoffan kunde bli ännu längre. Vi var helt överens om alla vackra färgval och från att inte känna att någon förstod mig så landade vi att detta kommer bli vårt kök, Project Drömstigen. I denna bild ser man ännu mer färg: fönster i ockra, luckor i dov dammig gul, kökssoffan med sitt print och mörkröda stomme. Det ihop med den rostfia bänkskivan och ekgolvet är en fin och lekfull mix. Och nu sitter jag här i min kökssoffa som också visat sig vara världens bästa plats att jobba hemma i. Köket är mer än jag någonsin hade kunnat drömma om och jag är så glad över att ha satt in detta kök i just detta hus. Ett kök som förhoppningsvis ska leva kvar här i generationer. Ett hållbart val. Hela köket, så som luckor och stommar är byggt massivt trä, knoppar med tyngd, olika färger som möts i harmoni, textilier som spelar in och gör det mjukt och hemtrevligt.Träsektionen är betsad massiv björk vilken Caroline kom på i slutet av processen och det passade mig helt perfekt för jag älskar björk.
